Publicerad 23 augusti 2026 kl 17:41
En termometer i egenkontrollen visar 2,4 grader för lite. Det är i sig ingen katastrof — men frågan som avgör vad man ska göra åt det ställs sällan: sitter felet i instrumentet eller i givaren? Byter man givare och felet finns kvar har man kastat pengar. Skickar man in instrumentet på kalibrering och felet satt i en skadad givarkabel kommer det tillbaka som godkänt, och nästa mätning är lika fel som den förra.
Vad det är
En kalibrerad temperatursimulator. I stället för att värma en givare matar den in exakt den signal som en givare skulle ha gett vid en vald temperatur — och då mäter man instrumentet, ingenting annat.
- Simulerar termoelement typ K, J, T, R, N, S och E, utan omvandlingstabeller
- 12 justerbara temperaturpunkter
- Valbar kallförenings-kompensering (CJC), intern eller extern
- Omfång per typ, t.ex. K: -200 till 1372 grader C, T: -270 till 400, R och S: 0 till 1768
- Alla typer enligt BS EN 60584-2
- 10 mm LCD med alfanumerisk rad, val av grader C eller F, avstängningsautomatik
- Levereras med typ K-kabel och fempunkts UKAS-kalibreringscertifikat
Problemet det löser
En simulator delar mätkedjan i två delar som kan felsökas var för sig. Kopplas simulatorn in i stället för givaren och instrumentet visar rätt, då är instrumentet friskt och felet ligger i givaren eller kabeln. Visar det fel, ligger felet i instrumentet. Det är samma logik som att byta ut en misstänkt komponent mot en känd god — och det är den enda kontroll som ger ett entydigt svar, i stället för ett samlat fel för hela kedjan.
Det är inte samma sak som en torrblockskalibrator, och de ersätter inte varandra. Ett torrblock värmer en verklig givare till en verklig temperatur och kontrollerar därmed hela kedjan så som den faktiskt används — inklusive givarens egna fel. En simulator hoppar över givaren helt. Den ena svarar på stämmer min mätning, den andra på var sitter felet.
Kallförenings-kompenseringen är den underskattade detaljen. Ett termoelement ger ingen absolut temperatur, bara en spänning som svarar mot skillnaden mellan mätpunkten och anslutningen i instrumentet. Därför måste instrumentet känna till sin egen anslutningstemperatur och räkna bort den. Går den kompenseringen fel visar termometern olika beroende på hur varmt det är i rummet — ett fel som är förrädiskt just för att det försvinner när någon kontrollerar instrumentet i ett annat rum. Med valbar intern eller extern CJC går den funktionen att pröva i stället för att förutsättas.
Sju givartyper i ett instrument betyder också att verksamheter med blandad utrustning slipper ett verktyg per typ — och att man aldrig behöver slå upp millivolttabeller för hand, vilket är ett av de ställen där kontroller annars går fel.
Tre typiska användningsfall
- Egenkontroll i livsmedel: regelbunden kontroll av att köksets och lagrets termometrar visar rätt, med dokumentation som håller vid en revision.
- Underhåll och service: felsökning i fält, där man behöver veta om det är mätaren eller givaren som ska bytas innan reservdel beställs.
- Internt kalibreringsarbete: som referens vid periodisk kontroll av flera instrument, mellan de externa kalibreringarna.
Varför det lönar sig
Extern kalibrering av varje termometer, varje år, är både en kostnad och en period då instrumentet är borta. Med en kalibrerad simulator på plats blir den frekventa kontrollen en rutin som tar minuter, och den externa kalibreringen behöver bara gälla simulatorn — referensen — i stället för varje enskild mätare.
Den större besparingen är ändå den som inte syns i en faktura. En termometer som glidit ur läge upptäcks vid nästa rutinkontroll i stället för vid en revision, och då gäller frågan en enskild mätare — inte om alla temperaturer som noterats sedan förra kalibreringen kan användas.